Romska Kvinnors Situation Idag

Mitt namn är Rosita Grönfors ordförande i landets första och enda organiserade romska kvinnors Riksförbund. Jag har under treårs tid aktivt arbetat ideellt med att driva de romska kvinnors intresse frågor demokratiskt framåt. Jag medger att det inte alltid varit så lätt, men tron på framtiden och med tanke på den yngre generationen så har jag haft kraften att fortsätta.


Jag väljer att börja med att försöka ge er en kort bild av den romska kvinnans situation.
En bild som många tror, skulle kunna vara välklädd ung vacker romsk kvinna med en självkänsla och självsäker kontroll samt ett enormt självbehärskning och ett problemfritt yttre.

Ja så beskrivs vi romska kvinnor oftast utifrån allmänhet syn. Men denna bild är alltför ofta en förskönad och långt ifrån verkligheten.

Majoriteten av de romska kvinnor som idag lever, och finns i Sverige har inga eller alltför bristande kvinnliga förebilder. Man har en bristande samhällsinsikt, dålig skolunderbyggnad och är starkt familjebundna i traditionerna.

Dåligt självförtroende är vanligt då delaktighet är de enda som förväntas stå för kvinnors kunskap. Därmed tvingas den romska kvinnan ytterligare till att alltid måste vara på sin vakt och beredda på försvar. Vilket i sin tur kan upplevas av omgivningen som om romska kvinnor vore tuffa och otrevliga. En bristande dåligt självförtroende blir alltmer vanligare bland oss kvinnor och bidrar till missbruk i form av bland annat lugnande medicin eller smyg alkoholism. Som en allt mer vanligare sätt att fly, från pressen utifrån samhället.

De romska kvinnorna tvingas av skilda skäl att leva i en allt för bristande och isolerat relation till samhället och majoriteten, utan möjlighet att själva kunna påverka sin situation. Samhället och berörda myndigheter i sin tur, ställer omedvetet oftast alltför stora krav på de redan svaga outbildade romska kvinnorna, och förväntar sig sedan att kraven och uppmaningarna sedan ska efterlevas.


Trots vetskap av hur dessa kvinnor redan har, alltför stora bördor att bära, bördor som majoritets kvinnorna aldrig kan ana eller sätta sig in i för att förstå. Alltsamman formas därmed till en kommunikations brist och krock som bollas fram och tillbaks.


Att ansvaret barnuppfostran och ekonomi vilar på en person dvs. Den romska kvinnan) gör saken mer svårhanterlig och alarmerande. Naturligtvis belastas och påverkas alltsammans även av den bristande samhällsstöd som tyvär allt för sällan erbjuds en romsk kvinna.


Romska kvinnor får sällan tillfredställande hjälp trots den lagliga rätten. Saknad av möjligheterna till ett socialt nätverk och utbyte av tankar, funderingar med andra är begränsad.



Fördomar om den romska gruppen drabbar i allra högsta grad kvinnor och barn. vidds beteenden förväntas av dessa och de har svårt att tackla föraktet de möter. Kunskapen om romersk tradition och situation är dålig och kunskapen hos romska kvinnor om samhället är många gånger bristfällig. Detta bäddar för ytterligare konflikter som försvårar ytterligare för oss berörda kvinnor.


Romerna och de romska kvinnorna är representerade i socialförvaltningar som klienter, och överrepresenterade för dom i negativa samanhang.

Romerna är däremot inte synliga och representerade i arbetslivet, i kommunal verksamhet, på myndighetsnivå som anställda tjänstemän och tjänste kvinnor. De romska kvinnorna gör sig inte heller hörda i samhälls debatten och politiken.


Utanförskap och diskriminering av romer har förekommit och förekommer än idag. Trots det svenska samhällets synliga och uttalade och strävan att motarbeta O-utbildningm, utanförskap, rasism samt etnisk diskriminering av den romska minoriteten så är romerna marginaliserade och utgör en alltför utsatt grupp i samhället.


Medan majoritetsamhället alltför ofta betraktar Romerna som objekt som ska "passa in" i olika åtgärdsprogram, istället för att utgå ifrån våra egna behov och låta oss själva vara aktörer . Trots vår okunskap så har vi förstått, att Integrationen i samhället ska vara en ömsesidig process och inte assimilering.

Vi romer är som alla andra angelägna om att få arbeta och försörja våra familjer, istället för att vara bidragsberoende. Men vi Romer har mycket svårt att få ett arbete på grund av skilda anledningar. Vi är välmedvetna att bidragsberoendet leder till nedvärderat människovärde, utanförskap och ett "skadat" självförtroende.


Utanförskapet och marginaliseringspolitiken har skapat levnads konstruktioner i det Romska civilsamhället som av majoriteten ses som avvikande.

Viljan att delta finns, men inte på vilka villkor som helst darför blir valet ofta att finnas i periferin och segregera sig från det man inte känner igen (och kanske är rädd för) En situation då man å ena sidan väljer ett så kallad befogad självvalt utanförskap. Har man arbetat med den romska gruppen vet man att denna dubbelhet går igenom nästan överallt. Historiska erfarenheter har bidragit till segregering som en överlevnadsstrategi, som i det moderna samhället uppfattas som något destruktivt, om man inte är medveten eller insatt i kulturen. Men en vilja har ändå alltid funnits till en samhällsetablering på alla fronter, men man måste komma ihåg att Romer enligt lag reglerats till ett utanförskan inom utbildning, arbete och andra elementära saker som rätten till en bostad m.m.







(Man behöver bara gå 40 år tillbaka i tiden.)
Sedan skall man också inse och beakta att romer även idag befinner sig i denna situation, även om man inte regleras genom lagstiftning som tidigare, men diskrimineringen och orättvisorna finns på alla samhällsnivåer bara mer förfinande och dolda till sina karaktärer. Den Romska gruppen har inte getts möjligheten att föra sin talan och blir ofta en bortglömd grupp till följd av detta. Detta går att konstatera av rådande situation vad det gäller etableringen i makstrukturerna. Vi vill ogärna jämföra olika grupper mot varann, men i detta fall är det nödvändigt att i alla fall påvisa vad som håller på att hända och händer.



Tyvär så är det fortfarande så i många romska familjer att det är mannen som styr. Kvinnans roll är att ta hand om hushållet, det det lär hon sig redan som mycket liten. Ofta gifts hon bort som mycket ung och har krav på sig. De flesta kvinnor blir underordnar kvinnor inom både det privata och offentliga livet och analfabetism är därmed ett utbreddt problem, utbildningsnivån är låg och arbetslösheten hög. Vi vill ge både tjejer och kvinnor ur roma familjer möjligheter att träffas under organiserade former med fokus på just deras situation, problem och frågor. Men vi saknar de ekonomiska resurserna.


Vart vi vill komma med detta är att det skulle behövas en särskild utredning för minoritetsgrupperna i Sverige och gruppens etablering i samhället. Romerna tenderar att drunkna i tystnad bredvid den oerhört stora gruppen kompetenta företrädare för invandrargrupperna i Sverige. Det behövs speciella kvoteringar på alla nivåer för romer och den positiva särbehandlingen borde lyftas tydligare med större styrka. positiv särbehandling kan tolkas som något väldigt negativt och har getts utrymme för tolkningar som att vara favoriserande, eller specialbehandla någon särskild grupp. Ofta förkommande kommentarer argument från institutioner, kommuner på lokal nivå att man inte skall ha den inriktningen för att komma åt problemen. Snart skulle man ha olika grupper som kommer kräva samma särbehandling. ; Vi har tänkt på detta i organisationen många gånger, "positiv särbehandling, kvotering" och varit negativt inställda till den tidigare, men nu har romer väntat länge och ingenting har hänt förutom att alla springer förbi och tar sig rätten till arbete utbildning och bostad på ett eller annat sätt, genom den styrka dessa olika grupper har jämfört med Romer.


De flesta större romska organisationer, samt riksorganisationer stödjer oss i vårt arbete, de tycker det är dags att romer i alla fall får makten över sin egen situation, och rätten att delta i de beslut som handlar om oss romer. Egenaktiviteten, och makten över våra sakfrågor skall vara i fokus vad det gäller våra självklara krav till samhället. Vi vill inte hamna i ännu en hög av utredningar och vi vill vara delaktiga och informerade under processens gång.


Vårt syfte är att vi vill informera myndigheterna och allmänheten om de behov som finns bland oss romer och belysa de brister som bromsar upp integrationen.


Vi bör tillsammans hitta konkreta, realistiska och genoförbara förslag till minskat okunskap och ökad delaktighet utbildning. Möjliggöra romers egna delaktighet av aktivitering i samhället.


I det svenska mångkulturella smanhället måste det skapas mötesplatser där man lär sig förstå och respektera varandras kulturer och värderingar. Det krävs hänsyn, samarbete respekt för romers kultur och värderingar för att nå målen från båda sidorna. Integrationen in i samhället ska vara en ömsesidig process och inte assimilering.


Naturligtvis ser vi det värdefullt att vi i dag tillsammans och gemensamma hittar lösningar på hur man kan förbättra romers situation och hoppas att myndigheterna ska positivt bemöta detta romska behov och nödrop.


Vi vill även ge utrymme för både romer, myndigheter och allmänheten att ställa konkreta frågor där vi svarar så gott vi kan under panel debatten.


            TACK

En exempeltext. För att ändra till din egen text, klicka på knappen med en penna på sig. Klicka på "X-knappen" för att ta bort.