Socialtjänst och Sjukvård

För ett par generationer sedan försörjde sig romer på sådant som man kunde tjäna pengar på när man inte var bofast: man uppträdde och sålde saker på marknader, kvinnorna spådde och männen handlade t.ex. med hästar. De kunde också förtenna kopparkärl eller slipa verktyg som användes i hushållen då.

Idag är vi bofasta och de möjligheterna att förtjäna pengar är så gott som borta. Bristen på utbildning och svårigheterna för romer att få arbete gör att många av oss idag är beroende av bidrag från socialtjänsten eller försäkrings kassan.


Vi har blivit bofasta men ändå har vi mycket av vårt traditionella sätt att leva, och det kan göra myndigheterna misstänksamma. Vi håller ihop i stora grupper och vi bär oss inte riktigt åt som vanliga svenskar. För oss romer är bilen idag vad hästen och kärran var tidigare, en viktig trygghet, en fortsättning på det levnadssätt vi tvingades till när vi ständigt måste vandra vidare. Ofta vågar vi inte heller låta våra barn åka buss eller tunnelbana av rädsla för att de ska bli trakasserade.


Fosterhemsplaceringar av romska barn är fortfarande vanliga. Vi har tyckt oss märka att det i vissa fall inte handlar spå mycket om att barnet farit illa i sin egen familj som att tjänstemannen p.g.a okunskap om den romska kulturen misstolkat situationen. Säkert finns också fall där omhändertagande är berättigat. Då är det viktigt att barnet placeras hos en annan romsk familj för att de inte ska hamna utanför den romska gemenskapen. Att tvångsassimilera och "försvenska" romska barn kan inte vara myndigheternas uppgift. Det stämmer inte överens med statens åtagande att värna de nationella minoriteternas språk och kultur.


Om våra ungdomar hamnar i missbruk och kriminalitet befinner de sig i ett dubbelt utanförskap - de står utanför såväl den romska kulturen som det svenska samhället. Och allra hårdast drabbas flickorna. Det är ett stort problem att ta tag i, både för oss romer och hör majoritetssamhället.


Det kan vara bra att veta, att en ung romsk kvinna inte kan tala med en äldre om vissa känsliga saker som har med det kvinnliga att göra, däremot med en annan ung kvinna eller rent av med en icke rom.


Vid viktiga förrättningar är mannen med som familjens överhuvud. Kan inte han så är det äldste brodern eller sonen som ska vara med.
 




                                    Sjukhus


När någon från en romsk familj hamnar på sjukhus kommer hela familjen dit.
Utan familje- och släktsammanhållningen känner sig patienten utlämnad och övergiven. Att lämna en allvarligt sjuk familjemedlem på sjukhuset och inte stanna kvar hos henne eller honom dygnet runt är ett svårt brott mot den romska kulturen. Enligt den romska traditionen är alla i familjen/släkten skyldiga att delta. Det innebär exempelvis att samtidigt som någon eller några finns hos patienten på sjukrummet väntar ytterligare familjemedlemmar ofta i bilen eller i kafeterian. De byter av den som sitter vid sjukbädden eller passar upp med det som kan behövas.

Allt detta kan vara irriterande och störande för sjukhuspersonalen, men för den romska patienten är det en självklarhet och innebär en verklig kris om det inte fungerar. Det bästa för sjukhusmottagningen eller avdelningen måste givetvis vara att sammarbeta med familjemedlemmarna och se dem som en resurs.



                                        Kvinnojour

Liknande problem som på sjukhusmottagningen möter oss på kvinnjourerna.
Här tillkommer dessutom att det är en svår sak för en misshandlad romsk kvinna att gå till en kvinnojour som inte är romsk. Det upplevs som ett brott mot den romska kulturen som kan göra både mannens och kvinnans familj orena.
Därför arbetar vi inom Roma och Resande Kvinnoforum för att få tillstånden romsk kvinnojour, dit våra kvinnor vågar vända sig när de är i behov av skydd.


                          

                        
                        Barnomsorg och äldreomsorg

Många romer, såväl kvinnor som män, anser att det är fel att lämna över sina barn till förskolan och också att lämna sina gamla till äldreomsorg utanför hemmet. Man är stolt över att man klarar omsorgen själv inom gruppen. Men om de romska kvinnorna ska ha någon möjlighet att bryta isoleringen i hemmet och skaffa sig utbildning och arbete, en egen ekonomi, så måste vi långsamt söka oss fram till en ny syn på detta. Som en erkänd nationell minoritet bör vi också ha rätt till omsorg på det egna språket eller inom den egna kulturella traditionen. I Göteborg finns en exempel på en fungerande romsk förskola. Även äldreomsorg utanför hemmet börjar nu efterfrågas på flera håll.

  



                                           Bostaden



En rad anmälningar till DO handlar om diskriminering av bostadsökande romer. Hyresvärden har kanske haft problem med någon romsk familj eller bara hört talas om att andra haft sådana problem. Sedan dömer han alla romer efter det. Enligt DO är det 30 procent av romerna som nekats köpa eller hyra bostad de senaste fem åren. Det förekommer såväl bland privata som kommunala bostadsbolag att man svartlistar romer. Därför är det många av oss som döljer sin bakgrund när vi söker arbete och bostad. Det är ett sätt att klara sig i en fientlig omvärld. Men det är ingen bra metod om man vill åstadkomma ett öppet mångkulturelt samhälle utan diskriminering. Det medför en ständig oro för att bli avslöjad - och en svår förlust av identitet och självkänsla och av socialt sammanhang.

I den romska traditionen finns det särskilda regler som har betydelse för boendet. Det gäller t.ex. hur de yngre förhåller sig till de äldre. De äldre bör inte ha sin bostad under de yngre. Det gäller också renhetsregler -

(läs mer om det i Kultur och Renhetregler).
Regler för vad som blandas och inte blandas i tvätten påverkar tvättvanor och behovet av tvättider och ger ibland upphov till konflikter i den gemensamma tvättstugan. Det är svårt för en romsk familj att acceptera en lägenhet där toaletten ligger i anslutning till köket. Och om en människa dött i lägenheten kan man inte längre bo där och man kan inte heller flytta in i en lägenhet där någon dött.

Det kommer ofta in anonyma anmälningar mot romska familjer där de anklagas för att störa grannarna. När sådana anmälningar kommer in,även de anonyma måste den romska familjen ha rätt att lämna sin version av vad som hänt. Om klagomålen är befogade måste den ges tillfälle att ändra sitt betende innan det kan bli fråga om vräkning.

Bostadsbolaget kan tjäna mycket på att ordna ett gemensamt möte mellan grannarna och den romska familjen om det uppstår problem. Det bör göras innan konflikten blivit för djup, kanske redan innan det uppstår problem.